Det har under den senaste tiden blivit allt mer uppenbart att hudvårdsindustrin i stort men framför allt den konventionella delen har mött motstånd som dom tidigare inte har haft.

Desto mer information som kommer ut om hudens endocannabinoidsystem och dess koppling till den mikrobiella mångfalden desto mer orimligt är det att applicera ämnen på huden som inte naturligt ska finnas där.

 Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kunskapen om detta fantastiska system validerar användandet av icke-patenterbar växtbaserad medicin. Någonting som är hudvårdsindustrins absolut värsta mardröm.

Så, vad blir då den naturliga motreaktionen? Jo, en kamp för att överleva. Detta är dock inte ovanligt utan har hänt flertalet gånger under historien. Jag tänkte här ta upp två exempel om hur andra utdaterade branscher under historien har behövt anpassa sig till någonting bättre.

Det första exemplet handlar om när innovation och ny kunskap totalt utplånar en yrkesgrupp. Det andra exemplet handlar om en uppenbart skadlig bransch som använder pengar i form av forskning för att neutralisera skadligheten i det som dom säljer. Låt oss börja med det första exemplet.

Isbrytarnas förfall

Under slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal var handeln med naturlig is en stor industri, särskilt i USA där stora isblock skördades från sjöar och floder på vintern, förvarades i isolerade ishus och distribuerades under de varmare månaderna för att hålla matvaror kalla. Isarbetare, eller "is-skördare", var specialiserade yrkesmän som använde sågar och andra verktyg för att skära och transportera isblock. Detta arbete var inte bara fysiskt krävande utan också en viktig inkomstkälla för många arbetare.

När tekniken för kylskåp och frysar utvecklades och började kommersialiseras under tidigt 1900-tal, mötte den nya teknologin betydande motstånd från isindustrin. Isföretagen såg den framväxande kylteknologin som ett hot mot deras verksamhet. Eftersom kylskåp kunde generera kyla utan behov av isblock, riskerade isens roll att snabbt bli föråldrad. Det fanns ekonomiska intressen i att hålla kylskåpen borta från marknaden så länge som möjligt, och därför engagerade sig många inom isindustrin i kampanjer för att diskreditera den nya tekniken.

Dessa kampanjer inkluderade bland annat att sprida information om att kylskåpen var opålitliga och farliga, och att de kunde leda till ohälsosamma levnadsvillkor eftersom de inte var lika effektiva som naturlig is på att bevara matens färskhet. I vissa fall försökte isföretagen även påverka lagstiftning för att försvåra introduktionen av kylskåp.

Trots detta motstånd kunde tekniken för kylskåp inte hållas tillbaka. Under 1930-talet och framåt blev elektriska kylskåp alltmer vanliga i hushållen, och efterfrågan på naturlig is minskade dramatiskt. Detta ledde till en gradvis nedgång för isindustrin, och många is-skördare tvingades hitta andra yrken eller anpassa sig till den nya teknologin.

Tobaksindustrins kamp för överlevnad 

Vi börjar här med en fascinerande och kontroversiell figur inom vetenskapens värld: Dr. Frederick Seitz. Han var en framstående fysiker och en gång i tiden ordförande för National Academy of Sciences i USA. Men hans karriär tog en omtvistad vändning när han på 1970- och 1980-talen anslöt sig till tobaksindustrin.

Dr. Seitz arbetade som konsult för R.J. Reynolds Tobacco Company, ett av de största tobaksföretagen i världen. Hans uppdrag? Att leda och övervaka forskningsprogram som finansierades av företaget. Men dessa forskningsinsatser hade ett dolt syfte – att få samhället att minska det tvivel som fanns kring de allmänt accepterade sambanden mellan rökning och allvarliga hälsoproblem såsom cancer och hjärtsjukdomar.

Seitz och hans team finansierade vetenskapliga studier som designades för att ifrågasätta dessa kopplingar. Genom att använda sin vetenskapliga auktoritet försökte han därför underminera den växande konsensus om rökningens faror. Dessa aktiviteter var en del av en bredare strategi från tobaksföretagens sida att förneka de negativa hälsoeffekterna av rökning, vilket i sin tur fördröjde politiska åtgärder och regleringar.

Dr. Seitz' handlingar har blivit starkt kritiserade och betraktas ofta som ett flagrant exempel på hur vetenskaplig expertis kan missbrukas. Han använde sin position och sitt rykte för att främja en agenda som gynnade tobaksindustrin, vilket har lett till omfattande etiska diskussioner inom den vetenskapliga gemenskapen.

Hans arbete illustrerar en mörk sida av vetenskaplig forskning där ekonomiska och industriella intressen kan leda till manipulation och missbruk av vetenskapliga data. Detta fall är en viktig påminnelse om vikten av transparens och integritet inom vetenskaplig forskning.

Vad kan lära av dessa exempel?

 Hela hudvårdsindustrin så som vi känner till den idag kommer att behöva förändras i grunden. Detta innebär att en bransch som förra året omsatte runt 1440 miljarder kronor i princip måste ”börja om”. Förutom hudvårdsföretagen så kommer även alla som tjänar pengar på hudvård att kämpa med näbbar och klor för att denna förändring kommer att gå så långsamt som möjligt.

Men, likt tobaksföretagen och isbrytarna så måste hudvårdsbranschen gå igenom en radikal och smärtsam förändring. Detta kommer dock att vara en väldigt uppsida för hudar runt om i hela världen.